Vicke 6 månader

Vicke 5 månader

Nu har vi bott i Skåne ett tag och vi går långa promenader med husse i skogen, som är full av jättehöga träd utan barr. Det prasslar på marken när vi går där för det är en massa vissna löv på marken, men var är blåbären?
Husse säger att det finns blåbär i andra skogar här. Han säger att vi ska gå i den skogen en annan dag. Det hoppas jag för det är väldigt gott med blåbär – gratis godis som man kan plocka själv.
Här finns en sorts små djur som ser ut som harar, men mycket mindre. De är kvicka och bor i hål i marken. Husse tycker inte vi ska springa efter dem. Så finns det andra stora djur som ser ut som rådjur, men mycket större. Det är hjortar säger husse.
På vår gata finns många andra hundar av alla sorter som hjälps åt att vakta gatan, men vi vaktar bäst för det är sådant vi skäggisar kan. Det finns katter också, men de gör inte mycket nytta. Undrar vad katter ska vara bra för?

Hälsningar
Vicke och Mazze

Här i Ljungbyhed flygs det hela tiden. Husse har blivit flygintresserad
och vi också. Vi schnauzrar kan nog lära oss flyga.
Mazze och jag kan nästan flyga. I varje fall kommer vi högt
över marken när vi ska jaga grannens katt.

Här händer mycket spännande saker hela tiden. Ibland träffar
vi Hugo som är någon slags Boss. Han heter i alla fall så och
han är jättegammal och mycket förståndig.
Härom dagen hade vi besök av Kiwi som är redaktör Camillas
svarta schnauzertjej. Hon är en väldigt söt tjej, men en riktig
tuffing. Hon jagade iväg Vicke när han blev närgången. Det
tycker jag är ok. Vi tjejer vet att hålla på oss.

Vi har fått många nya kompisar. Fender ser inte ut som en
gitarr, men han är döpt efter en. Han är liten, lång och lurvig
med korta ben. Han gillar att busa med oss och är jättesnäll
och glad. Maja är en golden retriever och vi brukar stanna och
kolla på varandra när husse och hennes matte pratar.

Det blir roliga utflykter till nya roliga promenadställen. Till
sommaren ska vi åka runt här och kolla allt. Kanske kan vi flyga
på riktigt då,

Hälsningar
Mazze och Vicke

Bingo

Ch. Barnaba von Krumchen, även känd som Bingo, har gått till historien som en av de mest framstående Standard Schnauzrarna inom sök- och räddningsarbete i USA. Trots att han nu har pensionerats från både räddningsarbetet och utställningsringen, är hans insatser ett lysande exempel på schnauzerns arbetsförmåga och mångsidighet.

En Historisk Prestation

År 1986 tilldelades Bingo ett särskilt pris av Standard Schnauzer Club of America som den första Standard Schnauzern att bli certifierad som räddningshund. Att uppnå denna certifiering är ingen liten bedrift; det finns endast cirka 200 certifierade sök- och räddningsteam i hela USA, och träningen är både tidskrävande och rigorös.

Tidigare användes främst större hundraser inom räddningsarbete, men Bingo förändrade detta genom att visa fördelarna med en mellanstor ras. Hans smidighet och uthållighet gjorde honom idealisk för uppgifter som krävde att ta sig in i trånga utrymmen eller navigera genom ruiner.

Modiga Insatser

Bingo och hans ägare blev en del av ett räddningsteam som skickades till Puerto Rico 1985 för att söka efter offer i en jordskredskatastrof. Han kallades också ofta till insatser i Virginia och Maryland för att leta efter försvunna personer. Ett av hans mest framstående uppdrag inträffade 1986 när han lokaliserade en äldre person med Alzheimers som gått vilse i Virginias skogar. Trots intensiv värme, hög luftfuktighet och ett åskväder lyckades Bingo hitta personen efter 16 timmars sökande – vid liv och välbehållen.

Träning och Expertis

Bingo var tränad som en luftdoftande hund (air-scent dog) i motsats till markspårande hundar som Bloodhounds. Han tränade med Dogs East och utvecklade tre viktiga egenskaper: uthållighet, självständighet och smidighet. Dessa färdigheter var avgörande för att lyckas med sökoperationer:

• Uthållighet: Förmågan att fortsätta under svåra väderförhållanden och långa sökningar.
• Självständighet: Möjligheten att arbeta utan koppel och fatta egna beslut för att lokalisera doftens källa.
• Smidighet: Förmågan att ta sig fram över ojämn mark och genom skadade byggnader, något som var särskilt viktigt i situationer där större hundar hade svårt att navigera.

Bingos medelstora storlek visade sig vara en fördel i många räddningsuppdrag. Han kunde ta sig in i små utrymmen och lyftas upp till högre våningar i raserade byggnader – något som större raser inte klarade av lika lätt.

En Saknad Lagkamrat

Bingo kunde inte delta i räddningsinsatserna efter jordbävningen i Mexiko, och hans teammedlemmar saknade hans insatser. ”Vi önskar att den lilla killen hade varit där för att söka mellan delar av rasmassorna där de stora hundarna inte kunde komma igenom”, sa hans lagkamrater.

Ett Modigt Arv

Bingo har bevisat att även en ”liten kille” kan göra stor skillnad i världen av sök- och räddningsarbete. Hans bidrag till räddningshundars historia är ett inspirerande exempel på vad en schnauzer med rätt träning och mod kan uppnå. En verklig hjälte som förändrade vad som var möjligt för hundar i räddningstjänsten.

Källa: Schnauzer Club USA

Vi har verkligen försökt, men det vill inte bli några valpar – tråkigt.

Fy vilken vecka jag har haft! Mazze och jag brukar ha jättekul ihopa. Hon är sååå bra på schnauzerbus. Nu har vi inte fått busa på en vecka och det för att Mazze luktar så gott. Husse har satt upp grindar överallt. Han säger att hon löper och då kan det bli bebisar och det är Mazze för liten för. Det där vet jag om för jag har gjort massor med bebisar, 17 st.

Igår var vi på ringspring, men bara Mazze fick springa och det gjorde hon så bra att hon blev näst snyggaste tjej, men vet ni vem som domaren tyckte var snyggast? Just det, min och Izzas bebis Alice, som har blivit en riktigt tjusig schnauzertjej. Snyggast av alla schnauzrar blev min kompis Baggis. Det var bra, för han är en snygg och trevlig kille.

Nästa helg ska bli kul. Då är det ringspring med massor av schnauzerkompisar.

Vi ses då!

Hälsningar

Vicke Viking

PS Mazze hälsar också

Ibland får jag och Mazze vara på Änglahuset. Där har jag varit sedan jag var 3 månader ibland. Jag blir jätteglad när vi ska dit. Det blir Mazze också. Hon blir så glad att hon skriker. Hon låter förskräckligt. På Änglahuset får man mat och så får man leka med kompisar. Ibland är det andra schnauzrar där också.

Den här helgen fick inte Mazze vara där för hon och husse var på ringspring i Ransäter. I Ransäter var våra kompisar från Degerfors allra bäst och några blev tom champions.

Mazze blev inte champion. Domaren tyckte hon var jättesnygg och fin. Hon kan stå jättefint, men när det kommer till springet är hon helt enkelt usel. Hemma springer hon jättefint för det har jag sett. Hon ska antingen skutta eller springer hon med nosen i marken. Husse säger att det är nog en tonårsgrej. Jag tror husse är för snäll. Tonåringar måste uppfostras.

Nu säger husse att det blir andra bullar. Jag undrar om han menar köttbullar?

Nu ska jag gå ner en trappa och svalka mig.

Hälsningar

Vicke

PS Mazze hälsar också

Nu har vi varit i Norrland. Norrland är jäääättestort. Husse säger att det är 20 gånger större än Skåne och det är stort. Det bor fler i Skåne så norrlänningarna har väldigt gott om plats.

Vi var först på ringspring i Alfta och där träffade vi Agaton, som är Izzas och min schnauzergrabb. Han är jättefin, men jag skulle nog behöva lära honom en del om ringspring och annat. Fast han är duktig ändå.

Han bor och jobbar på en gård i Färila. Där passar han hästar, katter, hönor och hus. Hans matte och husse är jättesnälla och dom tyckte vi skulle komma och hälsa på så det gjorde vi. Agaton och Mazze sprang omkring överallt hade jättekul. Mazze jagade in katterna under sofforna, men det var ingen som skällde på henne.

Sen åkte vi till Piteå på ringspring. Där har vi varit förut. Mazze är inte så bra på ringspring. Hon skuttar mest omkring och tokar sig. Domarna skrattar mest åt henne och tycker hon är fin i alla fall. Det är nog för att hon jämt ska pussa på domaren.

När husse skulle ta ut henne ur buren drog hon omkull husse. Då passade jag på att smita ut och hälsa på några kompisar. Husse säger att jag är bra på det. Det kallas visst mingla. Minglet tog slut när Lokes husse kom och satte på mig kopplet.

Hur det gick på ringspringet? Det blev många rosetter.

Nu är vi hemma igen och det tycker grannarna är skönt för jag vaktar hela byn åt dom. Nu måste jag gå och vakta.

Hej då

Vicke

PS Mazze hälsar (särskilt till Agaton)