Bevarandeavel i små populationer

Referat av föreläsning med professorn i populationsgenetik Linda Laikre

Genetisk variation är en förutsättning för mångfald och långsiktig överlevnad. Det är också en nödvändighet för förädling och ändrad inriktning på avel. Nyttjandet av vargens genetiska variation har möjliggjort utvecklingen av våra nuvarande hundpopulationer. Empiriska studier hos vilda djur stödjer hypotesen att den genetiska variationen är kopplad till populationsstorlek. Små populationer minskar den genetiska variationen. Flaskhalsar dvs temporärt minskad population leder till minskad genetisk variation.

Enligt EU:s art- och habitatdirektiv och Konventionen om biologisk diversitet ska biologisk mångfald som representeras av husdjursraser bevaras och nyttjas hållbart. Sverige har ansvaret för 12 inhemska hundraser. Tyskland har ansvaret för våra (PSK) raser.

Begreppet ”Bevarandeavel” syftar till att bevara genetisk variation hos enskilda bestånd. Denna inriktning startade på sent 1970-tal parallellt med utvecklingen av forskning kring bevarandebiologi. Bakgrunden var det ökande hotet om utrotning av enskilda arter.

Rasaveln av hundar utarmar den genetiska variationen i onödan genom att populationer som används i avel begränsas till vissa individer som överensstämmer det ideal som är rådande. Det är uttalat önskvärt att hundavel inriktas mer mot bevarandeavel.

Motsatsen till bevarandeavel är selektiv avel eller förädlingsavel. Denna avel har lång tradition, men den medvetandet om den genetiska grunden för denna kom först i början av 1900-talet. Aveln syftar till att åstadkomma snabba genetiska förändringar av morfologi, fysiologi och produktion (det senare för t ex boskap och svin).

Populationen blir genetiskt liten när det endast finns ett fåtal individer men också när endast ett fåtal individer reproduceras trots stor numerär.

Det som bestämmer hur populationen beter sig genetiskt redovisas som Ne eller den effektiva avelsbasen. Den verkliga populationen betecknas Nc. Den effektiva populationen bestämmer hur snabbt inaveln ökar och den genetiska variationen förloras. Faktorer som påverkar Ne är:

  • Könskvoten dvs förhållandet mellan tikar/hanhundar i avel.
  • Variationen i avkommor per individ
  • Variation i populationsstorlek (flaskhalsar)

Ne beräknas som Ne=4*Nm*Nf/(Nm+Nf)
Nf = tikar
Nm = hanhundar

Några exempel:
a) 25 hanhundar och 25 tikar i avel ger Ne=4*25*25/(25+25)= 50
b) 10 hanhundar och 40 tikar i avel ger Ne=4*10*40/(10+40)= 32

c) 1 hanhund och 99 tikar i avel ger Ne=4*1*99/(1+99)= 4
d) 2 hanhundar och 2 tikar i avel ger Ne=4*2*2/(2+2)= 4

Exemplen visar vikten av att könskvoten ligger så nära 1 som möjligt för att få så liten förlust av genetisk variation.

Inavelsökningen beräknas som ΔF=1/2*Ne. I exemplen ovan blir inavelsökningen:
a) ΔF=1/2*50= 1,00 %
b) ΔF=1/2*32= 1,56 %
c) ΔF=1/2*4= 12,5 %
d) ΔF=1/2*4= 12,5 %

Exempel på variation i antal avkommor per individ

 Antal valpar per individVarians (Vk)
Tikar316000000003,69
Hanhundar910000000007,29


Tikar:                  Nef=4Nf/(Vkf+2) =4*10/(3,69+2) =7,6
Hanhundar:     Nef=4*10/(7,29+2) =4,3

NeTotal=4*Nf*Nm/(Nf+Nm) =4*7,1*4,3/(10+10)=10,8
Ne/Nc=10,8/20=0,54

Bevarandegenetisk tumregel:

Ne>50                 Korttidsbevarande
Ne>500              Långtidsbevarande

Hundpopulationer kan bli ”genetiskt små” på grund av att få individer används i aveln, att könskvoten är ojämn och att enstaka individer får många avkommor. Man har då stark förädlingsavel eller ”Matadoravel”. Detta leder till:

  • Spridning av ”skadliga” arvsanlag
  • Snabb inavelsökning
  • Snabb förlust av genetisk variation

Begränsning av antalet avkommor per individ bör göras för att undvika matadoravel.

Inavel leder ofta till inavelsdepression. Negativa effekter som uppstår på grund av inavel:

  • Nedsatt “livskraft” – överlevnad, fertilitet, reproduktion, produktivitet, etc.
  • Ökad förekomst av ärftliga defekter

Inavel behöver inte leda till inavelsdepression, men gör det ofta.

Inavelsdepression – negativa effekter av inavel

  • Ökad förekomst av ärftliga defekter
  • Ökad ungdödlighet
  • Minskad kullstorlek
  • Minskad fertilitet
  • Minskad kroppsstorlek
  • Förkortad livslängd
  • Minskad tillväxthastighet
  • Ändrat beteende

Förlust av genetisk variation hos hund

90–95% av genetisk variation (stamträdsdata) har förlorats på ~7 generationer hos 26 raser i Sverige

Vägar framåt

Undvik matadoravel – använd många

individer i aveln

  • Undvik selektion för extrem och ensidig exteriör – välkomna exteriör variation
  • Använd bevarandegenetiska tekniker – t.ex. MK-rankning – i avelsarbetet

Mer information

Kontakt:

linda.laikre@popgen.su.se