Arvbarhet HD

Arvbarhet av egenskaper i höftleder och dess betydelse i aveln

Vid förra kennelfullmäktige fattades beslut i en motion från SBK, SSPK, SSRK och Drever-klubben om att SKK skulle införa ett HD-protokoll liknande det som används i Tyskland dvs GRSK-protokollet. I detta redovisas alla kriterier för bedömningen, vilket skulle ge värdefull kunskap för avelsarbetet. Detta har ifrågasatts av SKK:s avelskommitté på oklara grunder och man försökte riva upp beslutet från 2021 i en proposition i årets KF. Resultatet blev dock att en arbetsgrupp skall tillsättas med medlemmar från SKK och motionärerna

med uppdrag att presentera ett förslag till KF 2025.

Dr Reiner Beuing har i en rapport:

”Untersuchungen zur Validierung von Detailinformationen der verschiedenen HD-Auswertungsmethoden als Züchtungsinformation für die Zuchtwertschätzung zur Bekämpfung der Hüftgelenksdysplasie (HD), Gesellschaft zur Förderung Kynologischer Forschung e.V”

jämfört olika modeller för redovisning av HD-avläsningar. Till grund för jämförelserna har använts den uppskattade arvbarheten för olika kriterier.

”I vilken utsträckning bedömningarna och de enskilda kriterier som används är förutbestämda av genetik. Omfattningen av denna genetiska bestämning kallas ärftlighet och symboliseras av h2”

”Arvbarhetsuppskattningar gör det tydligt att olika kriterier bestäms mer eller mindre av genetiska faktorer. Ur ett avelsperspektiv bör därför den mycket ärftliga egenskapen tillmätas större vikt än egenskaper med låg ärftlighet. Studien klargör att varje förgrovning av skalan minskar precisionen i bedömningen. När den översätts till HD-grader förlorar:

• Hipscore sin betydelse för avel, från 0,86 till 0,36.

• Den schweiziska poängvärderingen sjunker från 0,62 till 0,48.
• Den tyska metoden tappar från 0,78 till 0,50

…om summan av de enskilda poängen från kriterielistan i formuläret används som underlag för bedömningen.” Slutsatsen enligt Beuing blir att när kunskap om arvbarheten för  specifika defekter beaktas i aveln förbättras utfallet.

Referat av Jan Hockart