Jag skulle gärna vilja vara den där som tävlar med sin hund och lyckas, men jag har insett att varken jag eller mina hundar kommer att nå dit. Detta är jag nöjd med, men jag tränar mina hundar ändå.

Jag har gått ett antal kurser och provat på det mesta, men när det kommer till tävlandet låser det sig. Plötsligt förstår mina hundar inte alls vad det är som gäller. Det kan naturligtvis bero på att vi inte tränar tillräckligt, men faktum är att vi tränar varje dag flera gånger, några moment och utan prestationskrav. På kurserna får jag höra att jag måste agera mer – som någon slags hejaklack för hunden. Då reagerar mina hundar med att titta oförstående på mig. Det kan jag förstå eftersom beteendet avviker från vår vardagsträning. Är det då omöjligt att träna sin hund utan exalterade utrop i falsett?

När jag hade mina första hundar, schnauzers förstås, var det kommandon i militär stil och koppelkorrigeringar som gällde. Man fick lära sig att daska till hunden med en hoprullad tidning eller kasta något som skramlade efter hund för att avleda. Detta praktiserades också av hundexperterna på TV. Jag provade då på att tävla i lydnad med viss framgång, men fastnade inte för detta. Det blev träning i vardagslydnad istället.


Träning & mentalitet
Idag är det positiv förstärkning med belöningar i form av godis, lek eller annat som gäller. Det är uppenbart att det fungerar och det finns stöd i många studier för att det är rätt väg att gå. I en studie redan 2011 konstaterade Linnea Larsson de positiva effekterna av metoden för hundarnas välbefinnande och träningens effektivitet. https://stud.epsilon.slu.se/2480/1/larsson_l_110412.pdf

Så långt finns det inget som tyder på att inte jag och mina hundar skulle lyckas. De har ett stort register av förmågor och har lätt att ta sig an nya uppgifter. Vad är det då som saknas? Kanske har jag hittat en pusselbit som kan ge svar. I flera studier har man funnit ett samband mellan hundförarens och hundens nivå av stresshormonet kortisol. En grupp vid Linköpings universitet bestående av Ann-Sofie sundman1, Enya Van Poucke, Ann-Charlotte Svensson Holm, Åshild Faresjö, Elvar Theodorsson, Per Jensen & Lina S. V. Roth har i en studie kommit fram till dessa samband.
https://www.nature.com/articles/s41598-019-43851-x

De mänskliga personlighetsdragen neuroticism, samvetsgrannhet och öppenhet påverkade signifikant hundens kortisolnivå. Detta tolkar jag som att om jag som hundförare upplever stress påverkar min hund också. Min hund som galant klarar alla moment i rallylydnad vid träning blir påverkad av att min stressnivå går upp när jag ska få ordning på alla skyltar i rallybanan då vi ska tävla. Det är naturligvis så att den stress jag upplever orsakas av att jag inte har tränat tillräckligt på tävlingssituationen. Är jag då beredd att lägga ner det arbete som behövs för att lyckas. Nu tycker jag inte att det är så viktigt med tävlandet – så vi får se hur det blir. Kanske är det bättre att nöjesträna istället med rallymomenten, trick, spår, nosarbete och vardagslydnad.

Jan Hockart 2024