Schnauzerns hemland är Tyskland där rasen renavlades från de gårdshundar som fanns i södra Tyskland.
Enligt källorna introducerades rasen för första gången på en utställning i Hannover 1879. Namnet på den vinnande hunden lär ha varit Schnauzer vilket också var den gängse benämningen på den strävhåriga pinschern. Namnet syftar på skägget (Schnauze = mustasch).

Med grundandet av Pinscherklubben 1895 av Josef Berta, började den planerade utvecklingen av våra nuvarande schnauzrar. Utgångspunkten var de strävhåriga pinschrarna med pepparsaltade hårfärger i olika nyanser från ljust till mörkt pepparsalt, svart med ljusa markeringar, rödbruna hundar. Majoriteten var dock de pepparsaltfärgade hundarna. År 1907 grundades Schnauzer Club Munich, som fokuserade endast på medelstora schnauzrar. År 1918 gick båda klubbarna samman och bildade Pinscher-Schnauzerförbundet, varefter namnet 1921 ändrades till Pinscher-Schnauzer-Klub 1895 e.V.

Genom sammanslagningen av de två föreningarna uppnådde pfeffersalz Schnauzer en absolut topposition fram till början av andra världskriget. Med ett genomsnitt på 1 000 valpar per år var schnauzer den mest populära hunden i PSK, varav andelen svarta schnauzer runt 300 valpar. Under efterkrigstiden minskade uppfödningen av pepparsaltfärgade schnauzrar i takt med att svarta schnauzrar blev populärare. De senaste åren har båda färgerna varit ungefär lika stora, var och en med cirka 500 valpar per år. PSK har cirka 13 000 medlemmar, fördelade på 16 regiongrupper, nästan 200 lokalgrupper och en egen månatlig klubbtidning som inrymmer såväl tävlings- som tränings- och avelsintressen.